En teckning till mig
Jag har hela dagen känt mig sjukt nervös och inte alls beredd på att lämna allt här hemma, missa alla saker som var inplanerade - Linus musikal, Hammarkullekarnevalen, Intensivhelgen med aBunda och Coburg bl.a. - men sånt är livet, man får ge och man får ta, och inte minst priotera på det. Jag bestämde mig iallafall att jag behövde åka till kyrkan en sista gång, eftersom jag dessutom missade FISK (Fredagar I SalemKyrkan) i fredags p.g.a. spelning med aBunda, och jag lyckades dessutom få med mig Petter som sällskap. Måste erkänna att jag var lite rädd att åka själv på gudstjänst nu efter iallafall ett års uppehåll.
Igår satt jag ju och planerade en massa, gjorde checklista på allt som skulle kunna behövas, letade efter råd, och kände att jag inte fick någonting gjort. Och jag kände mig alldeles för nervös för att kunna längta.
Men idag for vi iallafall iväg och shoppade! Efter massa internetråd visste jag att man egentligen inte ska shoppa så mycket innan, men det sket jag i. Så regnjacka inhandlades, gympaskor, löparbyxor. strumpor och presenter. Tre presenter till skall köpas imorgon.
Det var fortfarande svårt, för jag längtade fortfarande inte. Men jag for på Gudstjänst sedan - och jag kände hur rädd jag var, hur övergiven jag kände mig. Jag fick förbön och det släppte lite.
Tog lite kort med lillebror att ha som minne
Jag och min host mamma hade bestämt att skypa efter kl. sju, (åtta svensk tid). Vid halv tio ringer det. Båda kamerorna fungerar och jag får för första gången prata med barnen och hennes man. Helt underbart! Lille Connor ska måla en teckning till mig som jag ska få när jag kommer. Jag har sett mitt rum och delar av huset. Stort och fint. Det kändes verkligen lyckat och min rädsla försvann. TACK GUD! Allt klaffade. Allt blev bra och släpptes från mitt hjärta. Så nu längtar jag och imorgon ska jag börja packa. På riktigt! Så nu. Nu längtar jag som bara den!
Men idag for vi iallafall iväg och shoppade! Efter massa internetråd visste jag att man egentligen inte ska shoppa så mycket innan, men det sket jag i. Så regnjacka inhandlades, gympaskor, löparbyxor. strumpor och presenter. Tre presenter till skall köpas imorgon.
Det var fortfarande svårt, för jag längtade fortfarande inte. Men jag for på Gudstjänst sedan - och jag kände hur rädd jag var, hur övergiven jag kände mig. Jag fick förbön och det släppte lite.
Tog lite kort med lillebror att ha som minne
Jag och min host mamma hade bestämt att skypa efter kl. sju, (åtta svensk tid). Vid halv tio ringer det. Båda kamerorna fungerar och jag får för första gången prata med barnen och hennes man. Helt underbart! Lille Connor ska måla en teckning till mig som jag ska få när jag kommer. Jag har sett mitt rum och delar av huset. Stort och fint. Det kändes verkligen lyckat och min rädsla försvann. TACK GUD! Allt klaffade. Allt blev bra och släpptes från mitt hjärta. Så nu längtar jag och imorgon ska jag börja packa. På riktigt! Så nu. Nu längtar jag som bara den!
Xx Maria