Hemma

För exakt 10 dagar sedan skrev jag adjö. 
Men något riktigt adjö känns det inte riktigt som det blev. Även då det kan verka lite sorgligt var det nog ganska skönt. Att säga hej då och ta farväl för mig är ett tecken på att aldrig mer ses. 

Ibland slog tanken mig, "Maria - du klarar inte det här. Hur ska du kunna åka hem? Hur ska du lämna detta? Släppa detta?" 
Nu är jag hemma. Hemma i Sverige. Med min mamma, pappa, lillebror, katt och hund. Alla är de här. 
Jag kunde åka hem. Jag är hemma och jag trivs. Känner mig trygg. Men jag har inte kunnat lämna allt. Och det är inte något jag vill heller. Jag saknar mycket redan. Men för att man ska må bra och för att kunna leva ut det bästa av varje händelse och situation är att leva i nuet. Det är mycket svårare än man tror, men jag tar ett steg i taget och försöker se det positiva i alla lägen, i allt jag gör.

"...En plats där jag får vara stilla, där ingen tränger sig inpå
Jag vill få skapa mig ett eget bo, för mig och för min man
Och för våra ungar
Och tänk att äntligen få vila, få sova i sin egen säng
Ja, vi ska ta dig till en plats där du får stanna
Du ska snart få komma hem

Hemma, var ligger det nånstans?

Kan nån ge svar?
Nu är det midsommar och dans, hos mor och far
Vägen vi färdas den bär bort, aldrig tillbaka

Hemma var ligger det nånstans, vem kan ge svar?

Ja, vi ska ta dig till en plats där du får stanna
Du ska snart få komma hem"

Kommentera här: