Min tid - på riktigt
Jag tänkte att jag faktiskt för en gångs skull ska sätta mig ned och berätta hur jag faktiskt har det och hur jag upplever livet här.
Jag är väldigt dålig på att ta mig den tiden, även när det gäller att berätta för mig själv. Min kropp vill som skydda mig ifall det skulle skada mig. Men livet är fortfarande kvar och går inte att fly ifrån.
Jag vet inte hur ingående jag får berätta om saker här, då vi måste respektera och skydda de liv som levs här. (därav inga bilder på människor eller ifrån mitt community) Men här är det rumänska, eller snarare romska, livet ur mitt perspektiv.
Varje vecka, fyra av sju dagar, är jag på en skola med förskola och läxhjälp. På morgnarna får jag vara med i grădiniță, som är förskola på rumänska, och leka, hjälpa barnen att lära sig borsta tänderna, tvätta händerna och lära dem siffror och vilken färg som är vilken. På eftermiddagarna är det läxhjälp och nästan det enda jag kan hjälpa till med är matten (och ni som känner mig, vet att jag inte är en mästare på detta ämne), men matematik är samma världen över och jag har lärt mig att säga plus, minus, gånger och delat med på rumänska. Ibland, när det är fint väder och de inte har några läxor går vi ut till någon park och de, och jag, får leka av sig.
Under denna tid ska jag också bara älska barnen och ge dem av min tid. För det är det som saknas i deras hem - kärlek och tid med någon vuxen.
Det är inte så svårt att älska dessa barn. Visst är de sura och trumpna ibland, men de är ju faktisk barn! Att få ett leende, ett handslag eller en kram, det gör min dag.
Att jag lär mig vad de heter, att de lär sig vad jag heter. Det är något jag verkligen ser på med glädje. Det jag hoppas på mer nu bara är att kärleken som jag ger, att det ska lysa ut att det är Guds kärlek, att det är Han som älskar dem över allt annat - att det är Han som har gett mig kärlek, så att jag kan älska vidare.
Så detta är generellt hur mina dagar ser ut i communityt som jag arbetar i. Och jag vill inte byta ställe för ett öre.
Men något annat viktigt, som gör att man orkar med dagarna, att orka möta barnens fattigdom i kläder, i kärlek, i kunskap, det är min familj här. Mina fina brudar som varje dag tar emot mig i vårt hem när jag kommer hem om kvällarna. Mina fina tjejer som jag aldrig skulle ha klarat mig utan här. Min fina Åsa, min underbara Matilda, min knasiga Emmy. Min familj. Jag har även skapat en hashtag till vår familj, haha. #Cfamily - där C:et står för Covăsânț, vilket är byn där vi bor.
Jag är väldigt dålig på att ta mig den tiden, även när det gäller att berätta för mig själv. Min kropp vill som skydda mig ifall det skulle skada mig. Men livet är fortfarande kvar och går inte att fly ifrån.
Jag vet inte hur ingående jag får berätta om saker här, då vi måste respektera och skydda de liv som levs här. (därav inga bilder på människor eller ifrån mitt community) Men här är det rumänska, eller snarare romska, livet ur mitt perspektiv.
Varje vecka, fyra av sju dagar, är jag på en skola med förskola och läxhjälp. På morgnarna får jag vara med i grădiniță, som är förskola på rumänska, och leka, hjälpa barnen att lära sig borsta tänderna, tvätta händerna och lära dem siffror och vilken färg som är vilken. På eftermiddagarna är det läxhjälp och nästan det enda jag kan hjälpa till med är matten (och ni som känner mig, vet att jag inte är en mästare på detta ämne), men matematik är samma världen över och jag har lärt mig att säga plus, minus, gånger och delat med på rumänska. Ibland, när det är fint väder och de inte har några läxor går vi ut till någon park och de, och jag, får leka av sig.
Under denna tid ska jag också bara älska barnen och ge dem av min tid. För det är det som saknas i deras hem - kärlek och tid med någon vuxen.
Det är inte så svårt att älska dessa barn. Visst är de sura och trumpna ibland, men de är ju faktisk barn! Att få ett leende, ett handslag eller en kram, det gör min dag.
Att jag lär mig vad de heter, att de lär sig vad jag heter. Det är något jag verkligen ser på med glädje. Det jag hoppas på mer nu bara är att kärleken som jag ger, att det ska lysa ut att det är Guds kärlek, att det är Han som älskar dem över allt annat - att det är Han som har gett mig kärlek, så att jag kan älska vidare.
Så detta är generellt hur mina dagar ser ut i communityt som jag arbetar i. Och jag vill inte byta ställe för ett öre.
Men något annat viktigt, som gör att man orkar med dagarna, att orka möta barnens fattigdom i kläder, i kärlek, i kunskap, det är min familj här. Mina fina brudar som varje dag tar emot mig i vårt hem när jag kommer hem om kvällarna. Mina fina tjejer som jag aldrig skulle ha klarat mig utan här. Min fina Åsa, min underbara Matilda, min knasiga Emmy. Min familj. Jag har även skapat en hashtag till vår familj, haha. #Cfamily - där C:et står för Covăsânț, vilket är byn där vi bor.
Xxx Maria
Det är nu typ 2-3 veckor sedan sen sista TV-gudstjänsten var ifrån min kyrka, men det är fortfarande inte försent att titta. Jag t.ex. ska kolla nu :)
http://www.svtplay.se/video/2640083/gudstjanst/gudstjanst-sasong-4-avsnitt-7