One day to go
Snart är det dags. Snart är dagen D. Vid sju imorse vaknade jag och började packa det sista jag hade kvar på mitt internatrum i Mullsjö. Strax efter åtta åt jag och Matilda frukost.
Även om jag äntligen börjar förstå vars jag faktiskt ska och vad jag faktiskt ska göra och börjat längta, så har det varit en jobbig helg. Jag har börjat inse att jag inte kommer träffa alla de som jag haft så nära, folk som jag träffat varje dag, jag kommer inte träffa min familj, kommer inte ha "normala" dagar längre. Inte på tre månader.
Även om jag äntligen börjar förstå vars jag faktiskt ska och vad jag faktiskt ska göra och börjat längta, så har det varit en jobbig helg. Jag har börjat inse att jag inte kommer träffa alla de som jag haft så nära, folk som jag träffat varje dag, jag kommer inte träffa min familj, kommer inte ha "normala" dagar längre. Inte på tre månader.
För att slippa lidandet av att säga hej då, så har jag dragit mig med att träffa folk. Träffat dem mindre än jag borde ha gjort och när jag väl träffat dem, sagt att "Vi kan ses imorrn, så kan vi säga hej då då istället", men sen aldrig träffat dem. Jag har sagt hej då till folk, men verkligen försökt korta ner "hej då"-andet. Jag har inte kommit till Rumänien och jag är redan ledsen för att jag inte tog tillvara på tiden med alla jag faktiskt hade chansen till.
Men iallafall. Slut på gråtandet! För nu, nu ska jag faktiskt ut i världen, uppleva, lära, leva. Det är inte illa det!
LYSSNA på mina klasskamrater!! och hör vad de har att säga om resan;
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=6071276
Iallafall, nu är jag hemma. Hemma utanför Vänersborg. Gjort allt det där man skulle gjort för 3 veckor sen. You know me - alltid ute i sista sekund. Men jag klarar det ju ;)
Jag har packat ur min väska, packat i, packat om, packat om igen, tagit ut pengar, köpt riktiga skor, hämtat ut ICAbanken-kort, köpt lakrits, plockat och fixat med massa småsaker. Men nu är det gjort. Finally. Hoppas jag. Ska bara sy på ett snöre till mina vantar, sådant där som barn brukar ha för att inte tappa bort sina vantar. För sånt behöver jag.
Jag måste bara säga innan jag avslutar, att jag har VÄRLDENS STÖRSTA resväska..usch. Jag vet inte ens vad jag fyllt den med. Blä. Gillar inte sånt. Vill va en easy backpacker.
Vi hörs väl imorgon då, när äventyret börjar- på riktigt!
Xxx Maria
P.s. Igen.. Du glömde väl inte http://www.svtplay.se/video/2606076/gudstjanst/avsnitt-5?
Denna veckan var gudstjänsten verkligen "min". Det var "min" pastor som predikade, "mina" vänner som sjöng. Fruktansvärt bra var den också, så glöm inte att kolla in den! D.s.
Men iallafall. Slut på gråtandet! För nu, nu ska jag faktiskt ut i världen, uppleva, lära, leva. Det är inte illa det!
LYSSNA på mina klasskamrater!! och hör vad de har att säga om resan;
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=6071276
Iallafall, nu är jag hemma. Hemma utanför Vänersborg. Gjort allt det där man skulle gjort för 3 veckor sen. You know me - alltid ute i sista sekund. Men jag klarar det ju ;)
Jag har packat ur min väska, packat i, packat om, packat om igen, tagit ut pengar, köpt riktiga skor, hämtat ut ICAbanken-kort, köpt lakrits, plockat och fixat med massa småsaker. Men nu är det gjort. Finally. Hoppas jag. Ska bara sy på ett snöre till mina vantar, sådant där som barn brukar ha för att inte tappa bort sina vantar. För sånt behöver jag.
Jag måste bara säga innan jag avslutar, att jag har VÄRLDENS STÖRSTA resväska..usch. Jag vet inte ens vad jag fyllt den med. Blä. Gillar inte sånt. Vill va en easy backpacker.
Vi hörs väl imorgon då, när äventyret börjar- på riktigt!
Xxx Maria
P.s. Igen.. Du glömde väl inte http://www.svtplay.se/video/2606076/gudstjanst/avsnitt-5?
Denna veckan var gudstjänsten verkligen "min". Det var "min" pastor som predikade, "mina" vänner som sjöng. Fruktansvärt bra var den också, så glöm inte att kolla in den! D.s.